Sida:Thora.djvu/54

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

48

ännu omkring i skogarna. Skogsfrun var sedd både af vedhuggare och skogvaktare, mest dock af tjufskyttar, hvaraf på denna tid funnos många. Längre bort låg Odensjön, ett djupt hål rätt ner i bergklyftan, omgifvet af väggar med kullersten. Fordom hade där bott en bonde, hvilken var så syndig, att gården en gång sjönk med både människor och fänad. Däraf uppstod Odensjön. Man kan se detta däraf, att sjön aldrig blifvit uppmätt. En gång försöktes detta. Men när linan nått djup, kände de, som höllo i densamma, att någon ryckte emot ur djupet, och en röst hotade dem, ifall de fortsatte. Sedan dess har ingen försökt mäta den mörka sjön med de svårtillgängliga stränderna.

»Däråt ligger den,» sade Bruce och pekade bort genom bokarnas grå stammar.

Om pysslingar och jättar visste Bruce också att berätta. »Goanissen», som är af ondt ursprung, men hjälper den han är mild, hade han reda på. Om bäckhästen framdrog han sägner, hvilka han hört som barn, och många berättelser visste han om signerier och varsel, andar, hvilka bott i gamla hus, där något ondt hade skett, och ljus, som ingen tändt, men som fladdrade genom skogsmörkret.

På sitt trygga, halft allvarliga, halft lekande