77
litet mera, än jag gjort. Kanske skulle det ha varit nyttigt också, och orätt inför Gud hade det väl kanske ej varit heller. Men det är nu en gång så, att sådant säger en mor icke. Det är icke bara de unga, du, som ha svårt att tala till de gamla. Många gånger är det lika svårt för oss gamla att få sagdt det vi vilja. Vi ha vår blyghet, vi lika väl som ni. Du är gammal nog nu, för att du skall förstå mig. Och det är inte sagdt, att olyckan är så stor för resten, fast man tycker så i barndomen.
Men det kan jag tala om för dig, att de första åren, när jag var gift, grät jag nog också mina modiga tårar ibland, fastän ingen såg det, och bara rosor har jag inte trampat på, jag heller. Det kan du gärna tro. Värst var det, att vi alltid hade så smått om det. Det har inte du. Var glad för det, min flicka. Ty fattigdomen är ändå, när sanningen ska fram, den sko, som klämmer hårdast. Och hvarken när ni barn skulle komma till världen, eller när jag var sjuk, eller när ni barn var sjuka, och vi skulle skicka efter doktorn, fann jag det alltid så roligt. Fars lynne har aldrig varit lätt, det vet du. Men de första åren, vi voro gifta, var det värre, än hvad det sedan blef. Då var jag mången gång rädd, bara jag skulle tala vid honom
