Sida:Thora.djvu/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

76

heller icke det förnämsta . Att skänka glädje är vida mer. »En däjelig kvinna, den där from är, är såsom en klar lampa på den heliga ljusstaksarmen», säger den vise Syrach. Och i nästa vers fortsätter han: »En kvinna, som ett stadigt sinne hafver, är såsom de gyldene stolpar på silfverfötterna.» Och Salomo säger: »Ära och berömmelse är hennes klädnad, och hon ler mot den dag, som kommer.» Fastän man inte tror så i början, kan man ändå till sist le godt mot alla, äfven om man inte är så glad alltid själf. Tro mig, barnet mitt, tusentals kvinnor ha gjort det före dig.

Det är underligt för mig, gammal och ensam som jag nu är, att sitta här och skrifva till dig och veta, att du sedan länge är en gift hustru, du som jag. Barn har du fått med din man, och allt det, som jag aldrig kunde säga dig förr, skulle jag kunna tala med dig om nu, ifall vi möttes. Ibland tänker en mor också må du tro: »Hvarför kan jag inte tala med henne om allting som det är, och säga henne det? Hon är ju ändå min dotter. Du skall förstå det där själf, om Gud en gång låter dig bli mor åt en flicka. Två döttrar har jag sändt ut i världen, och hvar gång har jag tänkt på, att bra gärna skulle jag ha velat säga dem