Hoppa till innehållet

Sida:Thora.djvu/87

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

81

P. S.

Just som jag skrifvit brefvet färdigt, hörde jag, hur det åkte borta i allén. Det var med nöd, jag fick brefvet undan, så att gubben kapten ingenting märkte. Ännu har han för resten inte frågat efter bref ifrån dig. Han talar inte om annat än kriget och svär öfver, att det går dåligt för danskarna. Men jag känner honom och vet, att en vacker dag börjar han undra igen, hvarför vi ingenting hört ifrån dig. Och då får han ingen lefvande ro, innan ändtligen brefvet kommit.

Kyss nu din lilla pojke från mormor och var lycklig och nöjd.

D. S. 



6. — Thora.