80
Du minns honom nog. Han brukade vara här ibland, den tid bröderna voro hemma. Och det påstods ju också, att han svärmade en smula för lilla Thora på den tiden. Han kom hit, därför att han varit på jakt i närheten, och han talade inte om annat än kriget som stod för dörren. Han har nu alltid varit så där het och öfverdrifven, och han sade rent ut, att det vore en skam för Sverige, om vi nu inte hjälpte danskarna, som han kallade våra bröder. Far höll med honom, och de for ut tillsammans mot kung och regering, som far kallade för pennfäktare. Och till sist var unga baron Konrad blek och försäkrade, att blef det inte krig, så gick han ut ändå som frivillig. Då skakade far hans hand öfver bordet och sa honom, att så skulle en svensk tala. Två dar efter det besöket kom underrättelsen hit öfver, att danska kungen dött, och då var det, som far burdus spände för svarten och reste till Jönköping.
Skrif nu genast, mitt barn, så far inte behöfver vänta länge på bref, och när du skrifver, så nämn inte ett ord om hvad du och jag anförtrott hvarandra. Jag tror nog jag skall förstå dig ändå, när brefvet kommer.
Din gamla moder
Dorothea Krohk,
född Saling.
