uppfattas såsom en enhet, så att tillgrepp af någon del derutaf anses såsom tillgrepp ur bebodt hus, i hvarje fall om inre kommunikation finnes (äfven t. ex. endast genom sammanhängande vindsplats). – »Hus» får icke tagas i betydelsen af våning eller rum; d. v. s. har inkulpaten lofligen inkommit i huset (han bor der t. ex. sjelf), men derefter olofligen inkommit i en våning eller ett särskildt rum, så hör fallet icke hit.
3) »Bebodt» hus sammanfaller, i trots af det bokstafliga uttrycket, icke med menniskoboning såsom objekt för mordbrand etc.; icke heller med hus, hvilket såsom hemvist är reqvisitmoment vid hemfridsbrottet. I detta fall är det, med hänsyn till Lagens grund, icke nog, att huset är inredt såsom menniskoboning och t. ex. under viss årstid så användes; det måste vara verkligen bebodt vid den tid, då brottet föröfvas (äfven om det naturligen ingalunda är nödvändigt, att menniskor skola finnas i huset just den natten). Icke heller uppfylles detta reqvisit af ett hus, hvilket såsom regelbunden och individuell arbetslokal för bestämd individ möjligen kan anses såsom dennes »hemvist», ehuru han dessutom har ett annat hemvist, der han ligger om nätterna: här måste fordras, att menniskor, om icke regelbundet, så dock någorlunda ofta (jfr. annex till turisthotell o. d.) der njuta sin natthvila. – En sommarvilla, som under vintern står tom, är sålunda i förevarande afseende icke »bebodt hus» under sistnämnda årstid, men väl ett hus, hvars samtliga invånare äro bortresta på någon veckas tid. – Ett till menniskoboning inredt hus, som i regel står obebodt, är naturligen,derest min casu någon (berättigad) der har sitt nattläger, objektivt taladt att anse som »bebodt hus»; vid dylikt förhållande kan emellertid det subjektiva täckandet af detta reqvisitmoment lätt deficiera.
4) »Gerningsmannen» utesluter icke medelbar gerningsman: om ett barn eller en otillräknelig smugit sig
