böra anses föreligga. På. samma sätt, hvad någon gång förekommit, om ett tak, utan att skadas, kunnat upplyftas så mycket, att det medgifvit tillträde till vind etc.
Uttrycket med våld bryta sig in bör icke anses innefatta, att inkulpaten, efter att med våld hafva brutit stängslet, nödvändigt skulle med sin kropp, eller ens med någon del af sin kropp, intränga i lokaliteten. Det är nog, att han genom »brytandet» t. ex. kommit i tillfälle att sträcka in ett instrument, hvarmed han sökt bemäktiga sig föremålet, att han insläppt en hund, som skolat »apportera» saken åt honom o. s. v. Men blotta åstadkommandet af en öppning, t. ex. krossandet af en fönsterruta och utplockandet af bitarne, är icke nog för att fylla reqvisitet (N. J. A. 1905, 239; jfr. Riksd. Skrifv. 1890, n. 67 s. 6: »inträngande genom fönster»). Jfr. ned., om klättring och inkrypande, ad b och c.
b) medelst klättring öfver mur, vägg, port eller tak förskaffat sig ingång.
Otvifvelaktigt får uppräkningen icke fattas stricte limitativ: i hvarje fall innefattar » mur» äfven högt plank o. d.
»Klättring.» Ett klifvande öfver helt låg mur etc. kommer således icke härunder (bortsedt från att ett sådant. stängsel öfverhufvud icke är tillräckligt för att gifva lokaliteten karakter af inbrottsobjekt, jfr. ofv. ad 1). Ett hoppande öfver stängslet torde deremot få medtagas, såvidt stängslet varit af den beskaffenhet, som fordras för inbrottsobjekt (hvarvid hoppet visserligen måste förutsätta mer än vanlig vighet). Har någon del af muren t. ex. anslutit sig till en kulle o. d., derifrån inkulpaten utan klättring beträdt muren, så föreligger ingen inbrottshandling: under omständigheter kan en sådan situation till och med upphäfva lokalitetens karakter af inbrottsobjekt, så att inbrott icke ens föreligger, om inkulpaten verkligen klättrat öfver muren (på ett annat ställe). Men har inkulpaten vid sin klättring öfver muren t. ex. användt en för annat
