förslagen (jfr. ned.). Bodrägt undantogs redan i Fsl. Tj. B. 1696, 2: 4, och omfattade lönligt undandragande af makar inbördes samt af barn från föräldrar; i Fsl. M. B. 1731 (41) utvidgas brottssubjektet till bolagsmän. Inbrottet uppställdes från och med Fsl.Tj. B. 1706 (1: 4) såsom ett del. sui gen. (jfr likväl förut Fsl. Högm. Eds. 1696, 27: 7; 31: 9); men inbrottsstölden var ingen qvalifikation (lika litet som i 1734 års M. B.), utan måste behandlas genom kumulation af straffet för inbrottet och straffet för tillgreppet.
I afseende på deliktets struktur anslöto sig de första förslagen ganska nära till då gällande rätt. Snatteri nämndes icke i Fsl. Tj. 1696, men sedan K. Res. 30/5, 1698 mellankommit, afskildes det i alla följande förslag från stöld. Gränsen sattes först, såsom i nämnda K. Res. till 8 d. smt.; från och med Fsl. Tj. B. 1717 höjdes den till 10 d. smt.; i motsats till då gällande rätt, skulle icke andra, utan först tredje resan snatteri öfvergå till stöld. Stölden indelas i de första Fsl., lika med då gällande Str. O. 1653, i två grader efter en värdegräns af sextio (från och med Fsl. Tj. B. 1717: ett hundra) d. smt.; den högre graden var belagd med ovillkorligt dödsstraff, och detsamma gälde om tredje resans stöld oansedt värdet. Men från och med Fsl. M. B. 1729 mildras bestämmelserna så, att denna värdegräns fick betydelse först vid tredje resan: endast stöld, som på en gång utgjorde tredje resan och i värde gick öfver 100 d. smt., belades med dödsstraff. Af qvalifikationer innehölls flertalet af dem, som sedan upptogos i Lagen (äfvensom några derutöfver) redan i Fsl. Tj. B. 1706, hvilket för öfrigt utmärkte sig för stränghet. Denna mildrades emellertid småningom, och sådana qvalifikationsbestämmelserna fixerades i Fsl. M. B. 1729, öfverensstämde de i det närmaste med 1734 års Lag.
