undgås, att fallet blir straffritt, eftersom bedrägerireqvisitet deficierar på den objektiva sidan).
γ) Samförstånd med hänsyn till den olofliga åtkomsten behöfver icke finnas mellan inkulpaten och tjufven eller någon dennes efterföljare. Om sålunda inkulpaten in. m. f. öfvertager tjufgodset från tjufven, hvilken tror honom vara in b. f., så hindrar det sista icke, att tjufgömmeri föreligger. – Härmed får naturligtvis icke förvexlas ett besittningstagande utan tjufvens samtycke, hvarom jfr. ofv. ad β.
b) Gemensamt för de af Lagen uppräknade brottsliga handlingarne gäller, att inkulpaten skall hafva »tagit befattning» med saken. Troligen bör detta uttryck fattas bokstafligen, icke derjemte i figurlig mening. Ett köpeaftal, som ännu icke åtföljts af sakens traderande, innebär alltså icke konsummation af tjufgömmeri. Men möjligen kan mottagandet af en pantsedel, ett polettmärke, kontramärke o. d. anses medföra ett så starkt moment af besittning, att inkulpaten dermed kan anses hafva »mottagit» saken och gjort sig förfallen till tjufgömmeri.
2) Särskilda former af tjufgömmerihandlingen.
a) emottagit ͻ: vare sig förvärfvet varit lukrativt eller icke. Icke blott en mer eller mindre maskerad gåfva utan äfven mottagande såsom ren betalning för fordran innefattar sålunda tjufgömmeri. Likväl torde få anses, att ett mottagande af underhåll, der sådant rättsligen åligger gifvaren, under omständigheter bör anses falla utanför tjufgömmerihandlingen; någon bestämd gräns låter sig emellertid icke teoretiskt uppdragas för verkan af denna intressekollision. Hustrun t. ex., som af sin man mottager en stulen djurkropp, hvilken sedan småningom användes till familjens underhåll, lärer göra sig förfallen till tjufgömmeri, under det att motsatsen torde böra antagas, derest hon af stulna medel t. ex. dagligen mottager en krona och deraf gör uppköp för familjens räkning. Der ingen