bibehållande af det ursprungliga åverkansreqvisitet – såsom handlingens konsummationspunkt uppställt sjelfva fällandet, äfven om planen är att vid ett senare tillfälle bortföra trädet. Om A framtagit saken i tjufnadsuppsåt, men under tiden fortsätter att genomsöka lokalen, torde tjufnad med hänsyn till förstnämnda sak icke få anses konsummerad. såvida icke A, genom att nedlägga den i medförd förvaringspersedel eller på annat sätt med tillräcklig tydlighet objektiverat sitt innehafsuppsåt i den blotta närheten jemte viljan, är icke obetingadt tillräcklig; dock måste detta afgöras efter omständigheterna, jfr. Schmidt J. A. 19,173). Om tjufnadshandlingen in casu sålunda uppdelar sig uti två, i tiden skilda akter, kan det inträffa, att en qvalifikation (t. ex. inbrott) knyter sig endast till endera; härom jfr. ad § 4. Äfvenså kan, derest de olika stadierna af innehafsöfverförandet komma på olika brottssubjekter, tvekan uppstå, huruvida det brottssubjekt, hvars handling icke omfattar konsummationspunkten, är att anse såsom gerningsman eller blott såsom medhjelpare; särskildt på grund af § 10 är emellertid denna fråga af hufvudsakligen teoretiskt intresse: det allmänna svaret är, att det brottssubjekt, som endast företagit en handling, hvilken icke med nödvändighet ingår i reqvisitet, endast blir medhjelpare (under det deremot två brottssubjekter, som t. ex. vid inbrottsstöld så samverkat, att den ene utfört inbrottet, den andre tillgreppet, begge äro gerningsmän till inbrottsstöld, i hvars reqvisit båda de nämnda handlingarna ingå). – Angående bestämmandet af konsummationspunkten med hänsyn till öfvergången från medgerningsmannaskap till »efterföljande delaktighet» jfr. ned. ad § 12, l A, 1 c. - Naturligen kan medelbart gerningsmannaskap förekomma vid innehafsöfverförandet. Dit hör, jemlikt allmänna regler, icke endast det fall, att A låter tillgreppet verkställas af inkapabel person, utan äfven det fall, att verkställaren befinner sig i error (äfven oursäktlig, såvidt också den
