4
Till Swear.
Tro ej minuten med sin slappa lära,
Om flyktad kraft och om försvunnen ära;
Minuten är en dikt allenast sjelf,
En bubbla blott på tidens vilda elf.
Tro ej att Sverge re’n, med orklös tunga,
På fjellet sitter att sin svansång sjunga;
Tro ej att modet flytt från hem och hus,
Och re*n blåst bort med nordanvindens sus.
Tro ej den skald, hvars sång vår tid fördömer,
Och blott om häfden ocli dess storhet drömmer;
Han gör det för att ge sin dikt mer glans,
Men drömmens verklighet är endast hans.
Tro icke dem, som rädda eller lama,
Blott scen för scen betrakta tidens drama,
Och icke anden, hvilken alfvarsam,
På djupet stryker som en stormvind fram.
Det är ett bruk att se vår kraft stå bunden,
Uppå schavotten af den lumpna stunden;
