Den här sidan har korrekturlästs
8
Se der de stora krafter, hvilka vandra
Utöfver oss och lösa af hvarandra,
De stora tankar lifvet talar ut,
De der sig göra gällande till slut.
Och än är Sverge samma runekammar,
Der mången sköld kring pelarhvalfven flammar,
Och lejonet går vaktande som förr,
Yid altar’ts låga och vid templets dörr.
Ett drakskepp än, i skyarne det flaggar;
Men i ett haf utaf briljanter vaggar,
Europas panna, alltid hög och klar;
Det ännu är det, såsom förr det var.
