Den här sidan har korrekturlästs
14
För friheten stred, tills den gick i moln:
Till Donna Maria mig tänker.
Jag för om bord
En perlkrans gjord
Blott utaf Pohlonias tårar;
Ur ädelsten,
Af hvar och en,
En engel jemt blickar, så ljus och ren,
Och tyder på kommande vårar.
I lockens svall
Perlkransen skall
Maria vid kröningen bära.
Är barmen full
För folkets skull,
Hvar perla skall blomma, af idel gull,
En stjernkrans kring drottningens ära.
Men är dess barm
Af flärd blott varm,
Så stridt skola tårarne falla;
Hvarthän hon må
Än vandra då,
Dc skola som speglar för henne slå.
Och blod skall det blifva af alla.
En flamma klar
Om bord jag har,
