Den här sidan har korrekturlästs
15
Som brann i Pohlonias klinga;
Som ljuset skön,
Så hvit som snön,
Den brann lika ren som en hjeltes bön;
Maria jag flamman skall bringa.
I hennes tal,
Den drottning smal,
Skall jag den besjälande gömma.
Bär hvart dess ord
Nation om bord,
Igenom dess bröst och dess fosterjord
Skall flamman med himlar blott strömma.
Men om hon för
Sitt rike dör;
I djupet af glödande hjerta,
Med rastlös strid
Den skall dervid
Förfölja dess tankar i evig tid,
Och öppna en graf utaf smärta.
Skjut våg blott på,
Fort må det gå,
På vägen jag töfvar ej gerna.
Se masten min,
I himlen in
Den skjuter en stråle, du stråle brinn!
Brinn vimpel af fladdrande stjerna!
