Den här sidan har korrekturlästs
16
Mitt skepp, en svan
På böljig ban,
Min hand vet helt lustigt att styra.
Jag synes stå
Ett skepp uppå,
Blott gjordt af ett flygande hjerta också,
Med vant af den strängade lyra.
Utaf dess fart
Man ser så klart,
Att det vill min vilja betjena.
På böljors svall,
Af ljus kristall,
Jag ofta kring verlden nu styra skall.
Fast jag är en tanke allena.
Hvar kröningsdag
Härefter jag,
Med dessa smycken skall gästa;
Tills åter fri
Från slafveri
Jag får dem, vid här-rop och jubel, i
Pohlonias guldlockar fästa.
