48
Du bjuder: ögonblickligt skjuter
Kring henne upp en väpnad mur.
Hvar fjellport på din vink man sluter
Till Stockholm, till dess jungfrubur.
Dock, Oskar! öga emot öga,
Hon förr mot fienden har stått;
Gör vallar vida, vallar höga,
Men mura icke in oss blott.
Fritt vill hon andas såsom vinden,
Fritt blicka kring sig haf från haf,
Och för den friska ros på kinden
Är hopträngd fästningslust för qvaf.
Än vet hon väl sitt svärd att svinga,
Än klappar barmen segersäll;
Nationen är dess bästa klinga,
Och bäst af sköldar är dess fjell.
Än striden med sin klingas flamma
Kan bulta på vår koppardörr;
I minnen och i hopp densamma
Vill Svea då till kamp som förr.
Hon känner väl den blå och gula,
Som svajar för hvar nordan fri;
Hon känner väl vår lejonkula,
Och äfven lejonen deri.
