Den här sidan har korrekturlästs
47
Fäst ej vid örnen dock ditt sinne,
Den är ju fläckt af svärd i tu.
Och hur den ena vingen sträcker,
Hur vida den än växa må,
Ej Sveaborg den dock betäcker,
Dertill behöfvas båda två.
Men tänk på lejonet, som springer
Alltjemt utöfver strömmar tri,
Och rita du med lyftadt finger
Den fjerde — det må Neva bli!
Der striden fram med härskri vältar,
Det vore skönt kring dig att stå,
Och födde faran icke hjeltar,
Din blick dem födde nog ändå!
2.
I öster var du och i söder,
Men vände åter hit igen,
Der drufvan ej mot solen glöder,
Men hjertan, Oskar, glöda än.
Då såg du Svea uppå stranden,
En blåögd mö på klippig thron;
Hon hade väl ett svärd i handen,
Men utan sköld och värn var hon.
