— IV —
Frid var kring henne. Alla fridens slöjder
Kring henne ock som hulda englar stå;
Från alla läppar logo endast fröjder,
Från alla ögon lyste himlar blå;
Och tempelsång det klang från alla höjder,
Ett hurrarop från hvarje stad hörs gå.
Der friden syns med blomsterspira vandra,
Omfamna fröjd och lycka snart hvarandra.
Men Brage-harpan lutad stod mot armen,
Och gyldne bågan strålade så klar;
Dess sträng var rik, så rik som sköldmö-barmen
Var uppå drömmar, den på toner var;
Och högt en örn satt gungande på karmen,
Men liksom drömmande den hufvut bar.
En häfdens röst! O, svaren mig, J männer,
Hvem är bland Er, som ej den harpan känner?
Men stränga-raden lyste såsom lansar,
Som klara blixtar, stälda vid hvarann,
Såsom en trupp i silfverblanka pansar,
Såsom ett led med klingor, man vid man.
Igenom ledet solens stråle dansar,
Och stränga-truppen stod i guld och brann.
Men alla hördes, liksom med en anda,
Instämma i den sång som sjöngs af Skanda.
