Ty, likasom en handtverkare icke kan arbeta utan sina rätta verktyg och en jordbrukare icke odla sin åker utan redskap, så kan husmodren ej heller hushållsaktigt laga ordentlig mat utan ordentliga kokkärl. Det skulle derföre för mången ung husmoder vara en lycka, om det var bruket att bland brudgåfvorna också skicka passande kokkäril, som kunde behöfvas för hushållet i det nya hemmet. Sådana saker skulle bättre än både silfver och grannlåt, påminna den förnuftiga husmodren om gifvarne och deras omtanka för familjens trefnad och välgång.
De nödvändigaste kokkärl, och med hvilka man vid tarflig matlagning kan hjelpa sig, äro ett par pannor eller grytor af jern och af olika storlek, ett par förtennta koppar- eller jernbleckskastruller med lock, vattenkittel, en större och en mindre stekpanna, kaffekokare och panna, krukor och bunkar, några koppar- eller bleckformar eller bleckspann, en brödkafle, större förskärareknif, hackknifvar, hackho, tråg, slefvar, vispar, m. m.
VI. Renlighet och bordsskick.
När maten är väl kokad och lagad, så felas dock något för att göra den smaklig — aptitlig. Det är icke i många stycken, som menige man och äfven så kalladt bättre folk äro så ovårdiga, som i detta. Vi vilja icke tala om att det felas duk, eller att hustrun är så enfaldig att hon lägger fram hvad plagg som helst, när den resande beder henne duka; vi vilja ej heller tala om att det felas knifvar och gafflar, så att hvar och en får hjelpa sig med täljknifven, ty detta är ohjelpligt. Men om orenligheten, om den smutsiga duken och det oskurade bordet, de halft aftorkade knifvarne med sillfjäll på, om dessa illa diskade skedar, gafflar och tallrikar, som icke blott äro att skåda i den fattiges koja, men också på många andra ställen, der man minst kunde vänta det, är det vi nu vilja yttra några ord. Och nästan det otrefligaste af allt, är kanske ändå när maten icke sättes på bordet med ordning och snygghet, utan slänges fram huru som helst, hvar det
