Sida:Tidsenlig matlagning.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
91

kokas, bör först värmas och smörjas invändigt med smör, eller med en fläsksvål, isynnerhet om det är af jern.

Äfven om man har öfverflöd på mjölk, bör man för att få mjöl- och grynvällingar lättare och hastigare kokta först slå litet vatten i grytan och sedan mjölk, och först, när detta kokar upp, vispa mjölet eller grynen deri. Grynen kunna också koka en stund i bara vatten.

37. Mjölvälling. Hvad förut i 1:sta afdel. är sagdt om nödvändigheten af att koka mjölet väl, gäller då väl välling och annan mjölmat, som gröt. (Se vidare härom under gröt och grötkokning).

23 mjölk och 13 vatten, eller dubbelt så mycket mjölk som vatten, slås i grytan. När det kokar, ivispas mjölet, antingen skakadt genom ett durkslag i mjölken, eller ock ur handen, tills vällingen blir lagom tjock; den saltas just som man lyfter af grytan. Det synes som om mjölet eller stärkelsen deri skulle svälla bättre så att man får en rikare och smakligare välling, genom att koka den på detta af gammalt hos bönderna brukliga sätt, än om man först vispar mjölet i kall mjölk, som sedan slås i grytan, hvilken då gerna slutar upp att koka, hvarförutan vällingen då också lättare blir vidbränd. På detta sätt kokas alla slags vällingar, som man lätt kan gifva olika smak genom att koka dem med litet kanel, citronskal eller apelsinskal, eller strö litet socker deröfver eller drypa deri en droppa kanel- eller citronolja eller dylikt. Blott vattvälling utan sill eller sofvel, är klen föda, hvarmed ingen kan hålla ut länge, utan att helsan lider deraf. Har man icke söt mjölk, kan man nyttja kärnmjölk, eller i brist deraf, ostvassla. Har man ingenting sådant, blir vattvällingen betydligt förbättrad af litet lingon eller annan bärsaft. Lingon kunde den fattiga alltid om hösten koka in åt sig; de äro af stor nytta i hans hushåll. Litet rifven ost gör också vällingen betydligt mustigare och bättre. Der man alldeles icke kan skaffa sig något sådant, plägar fattigt folk salta vällingen starkt för att »sätta smak på den». I somliga trakter brukar man också slå litet kall mjölk ofvanpå vattvällingen. Det torde dock vara bättre att slå mjölken i grytan och låta den koka