Hvarför Lindström m. fl.[1] uppställt hypotesen om det hadorphska sigillet, är ej svårt att finna. Lindström har den traditionella åsikten om det gotländska visbysamhället, att det var det äldsta och ett från landsbygden rättsligt skildt samhälle redan före 1288. Det bör då äfven ha haft sitt eget sigill. I urkunden af 1280 om stapeln (se ofvan) har han läst inne i texten, att de sigill, som användes vid beseglingen, kallades »sigillis nostre ciuitatis» och i sigillaftrycken under urkunden har han funnit, att det ena af dessa sigill var det med omskriften: »Gutenses signo o. s. v.» Detta sigill har därför gjorts till »stadens gutniska råds sigill». Men landsbygden var äfven en rättslig korporation. Äfven den bör ha haft sitt sigill. Intet sådant har funnits annorstädes än under senare urkunder. Men detta är detsamma som »stadens gutniska råds». Landsbygden måste då förut haft ett annat och det hadorphska sigillet har fått göra tjänst som detta äldsta sigill.
Med den förklaring af förhållandena, som jag förut i afhandlingen gifvit, blir denna hypotes om två gotländska sigill i äldsta tid oriktig. Då det gotländska visbysamhället rättsligt hörde till landsbygden, använde det samma sigill som denna landsbygd. Att detta sigill inne i texten till 1280 års urkund kallas »stadens» är en oegentlighet, som jag förut (s. 99, n. 1) förklarat. Den låg för urkundsredaktorn så nära till hands, att det skulle ha väckt vår förvåning, om den icke tillkommit.
Vi kunna därför på goda grunder fastslå, att det af oss här ofvan beskrifna sigillet hela tiden var den
- ↑ Hauberg, a. a., s. 27, anm. 2, har utom hos Hadorph funnit detta sigill “sammen med det ene førnævnte med Lilien under et Aktstykke fra 1280“. Men detta är ett förbiseende.
