Af samma vikingar gjordes äfven Dünafloden till en handelsväg. Äfven den skildes från Dnepr genom ett släpställe[1].
Ännu flera vägar från Östersjön in på dneprleden finnas antydda i urkunderna, men jag förbigår dem här.
Från dneprleden banade nordboarne sig sedan äfven nya sidovägar åt norr och åt öster, hvarigenom förbindelser knötos med den stora och viktiga arabisk-chazariska samfärdseln (se ofvan). Från Ladoga styrde de sålunda kosan uppför norra Rysslands floder och sjöar[2]; från Ilmen stod vägen öppen genom floden Msta till Volgas vattensystem, till hvilket man äfven syns ha framträngt från »Okovska skogen» (n. v. Valdai-höjden), som var vattendelare för Dnepr, Düna, Lovat och Volga[3].
Att nordbor i stora skaror slagit in på denna volgaled, först plundrande och härjande, sedan drifvande mera fredlig handel, framgår såväl af de arkeologiska fynden (de många s. k. kufiska mynten ha kommit till norden på denna väg) som ock af samtida arabiska skriftställares berättelser[4].
- ↑ Nestor, k. 4, Schäfer, Die Hansestädte, s. 36, Koppmann, Hans. Wisbyfahrt, s. 15.
- ↑ Huruvida det för sin hvalfiskfångst och sina pälsverk så namnkunniga Bjarmaland besöktes af dessa vikingar, är af källorna ej bekant. Det omtalas första gången i Othars resebeskrifning (från sista hälften af 9:de årh., Ant. Russ., II, s. 461), men Othar kände det blott från ishafssidan. I de senare sagorna nämnas, som bekant, ofta färder till Bjarmaland äfven på den inre vägen genom Ryssland.
- ↑ Nestor k. 4. I äldre tider voro dessa floder farbara vida närmare källorna än nu. I allmänhet var det gamla Ryssland mycket vattenrikare än det nuvarande. Jmfr Schiemann, a. a., s. 26 f. Om de talrika myntfynden vid Dneprs källor se Heyd a. a., I, s. 58.
- ↑ Utdrag ur dessa berättelser finnas bland andra hos W. Thomsen, a. a., s. 30 ff.
