kommo från norra och nordöstra Ryssland. Här funnos två kyrkor, S:t Nikolaus och S:t Peter, hvilkas rättigheter i en urkund från 1200-talet omnämnas som gamla (Sanctus Petrus et sanctus nycholaus in Aldachen secundum iura antiqua rehabere debent sua prata[1]). Att förmoda är, att en af dessa var gotländingarnas.
Under färden uppför Volchov stötte de resande på det första hindret vid forsarna, belägna tio werst från Aldagen. Här måste s. k. forskarlar anlitas[2], hvilka som betalning för sitt besvär erhöllo bröd, smör, mårdskinn, ullvantar m. m.[3]
Nästa uppehåll gjordes efter ytterligare en wersts resa vid det s. k. gestevelt, en två werst lång ö i Volchov, där enligt senare urkunder tullbesiktning företogs[4], men där i äldsta tid sannolikt var en marknadsplats. Gestevelt (än i dag: Gostíno pole[5]) betyder ordagrant gästernas fält = de främmande köpmännens handelsplats. Att den valts på en ö var i full enlighet med nordbornas vanor äfven på andra orter. Tullvisitationen var säkerligen ett minne från den tid, då furstens skydd (frid) därstädes köpts för en viss afgift.
Från gestevelt till Novgorod var ännu 170 werst. På
- ↑ S. T., I, n:o 118, »utkastet», art. XIV.
- ↑ Namnet forskarlar (“vorschkerle“) liksom så många andra vid denna farled (“Volchove minne“, “Dhrelleborg“ m. fl.) visar, att nordbor först gifvit det.
- ↑ S. T., I, n:o 118, »utkastet» art. IV och V. — Vantar nämnas äfven S. T., I, n:o 77, 17 såsom betalningsmedel för hjälp med varor. Det synes ha varit en särskild gotländsk sort: “Gotländska fingervantar“, S. T., I, n:o 77, D. 17.
- ↑ S. T., I, n:o 118, art. V.
- ↑ Se Buck, a. a., s. 24.
