Denna framgång uppmuntrade Filippa till djerfvare företag. Hon såg att kriget alldrig skulle slutas fördelaktigt för Erik så länge Hansestäderna deltogo deruti, och att de möten och dagtingningar, som oupphörligt föreföllo, endast tjenade att förlänga oroligheterna. Man kunde då icke välja en bättre plan än att efter hand anfalla dessa städer hvar för sig, och föra kriget tillbaka innom deras eget sköte. Under Konungens vistande i Sverige utrustade Filippa en liten flotta af 75 små fartyg för att angripa Stralsund, och uppbränna de skepp som lågo der i hamnen. Men denna behjertade Drottning hade icke kunnat ingifva sin här det hjeltemod som lifvade henne sjelf; tvertom synes det som Eriks många nesliga härfärder hade
tidens krigsbyte i synnerhet bestod i boskap. Danskarna, som voro underrättade härom, läto binda en ko vid sin timmerflotte, och ropade till sina fiender att de skulle komma och rycka ett hår af hennes svans, hvilket de kunde föra med sig som segertecken.
