Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/120

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 108 —

vid Kungsgårdarna, handterades obarmhertigt af de Danska Landshöfdingarna, och bland dessa har Jösse Eriksson, som var Landshöfdinge öfver Westerås och Dalarne, i synnerhet gjort sig namnkunnig genom sin grymhet emot Dalkarlarna[1]. Erik, syslosatt med sina förhoppningar om Sleswigs eröfring, bekymrade sig litet om sina undersåtares lidande; han undersökte icke de klagomål som inkommo, och de som vågade sig till hans Thron för att begära rättvisa, blottställde sig endast för sina förtryckares hämd.

  1. Sedan han tagit Böndernas oxar för skatterna, spände han dem sjelfva för plogen. Qvinfolken nödgade han att draga hölass, utan att en gäng hafva skonsamhet med dem som voro i fruktsamt tillstånd. Han nyttjade dessutom de grufligaste tvångsmedel emot Allmogen; han lät upphänga fem Dalkarlar i rök, o. s. v. Berättelsen om dessa grymheter anföres på lika satt af de ällsta Danska häfdatecknare, och äger således all trovärdighet.