Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/122

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 110 —

enskilt handling sin stämpel, och visat huru afsigter och verkningar ofta varit stridige, hvem misskänner den styrande handen, som satte svaghetens gräns utmed styrkans och befalte mensklighetens förtryck att bidraga till dess förädling!

Dalkarlarnas lidande framkallade en hjelte, hvars namn förmodeligen icke hunnit till oss om han lefvat under en lyckligare styrelse, och häfderna, som i detta tidehvarf, sällan hafva att måla ett drag af den verkliga storheten, ersätta hvad vi saknat då de framvisa Engelbrekt.

Jag skall icke söka att upplysa det mörker hvari Engelbrekts härkomst synes förlora sig. Den som sjelf är nog stor för att skapa sitt rykte, behöfver icke sina förfäders ära. Lemnom derföre åt fornsökaren att säga oss om han varit ädling eller ej; följom endast den teckning historien gifvit. Aflägsnad ifrån de större kretsarna, likasom ifrån alla äreställen, bodde Engelbrekt vid Kopparberget i