Jösse Eriksson varit brottslig, och att de beskyllningar, som gjordes honom voro grundade; det skickade Engelbrekt med sitt utslag tillbaka till Köpenhamn, och bifogade ett särskilt bref, hvaruti det anhöll om rättvisa för Allmogen, och yttrade sin fruktan för de oroligheter, som eljest kunde utbrista.
Dessa föreställningar voro utan verkan. Erik hade hvarken begrepp att förutse följderna af en gäsning, eller rättvisa att straffa ett brott för sin egen skull. Kanske ock att Jösse Erikssons vänner vid Hofvet öfvertalat Konungen att han var oskyldig, eller ändteligen, att Engelbrekt inträffade vid ett tillfälle då Erik var vid det lynnet att ingenting bevilja. Emedlertid blef Engelbrekt icke allenast emottagen med förebråelser, utan äfven förvist ifrån slottet utan att få vidare svar, och förbuden att nånsin mer komma för Konungens ögon. Det berättas, att när han gick bort, skall han hafva sagt för sig
