Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Inledning.

Det är icke af fredliga händelser Historien lånar den konst hon äger, att fästa vår uppmärksamhet, icke under lyckliga åldrar hon framvisar de lärorikaste efterdömen. Lugnets och huslighetens dygder märkas icke ofta af samtiden, beundras nästan aldrig af efterverlden: innom deras verkningskrets ligger den belöning de skola hinna, och de förlora icke ryktbarheten, emedan de ej eftersträfvat den. Underhållom således icke den förhastade tankan, att ett land är sällt då det frambringar hjeltar: hvarje stor Man medförer teckningen af den fara som väckte honom, hvarje stor gerning röjer ett behof, som af lyckliga medborgare icke kännes. Välsignom Försynen, som låtit Sturar och Wasar födas till Sveriges räddning; men glömmom icke, att de kallades till sin ära genom åsynen af fosterlandets lidande.

Obilligt skulle vi klaga öfver försummelse hos vara älldre häfdatecknare, om de underrättelser vi sakna endast skulle tillfredsställa forskarens nyfikenhet, icke gagna honom genom den erfarenhet, som af försvundna tider blifvit förvärfvad. Det är


Kalm. Un. Hist. Del. IA