Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/134

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 122 —

förmodeligen emedan han alldrig ville eftergifva något i sina egna fordringar, och alldrig bevilja något åt andras, och ett skeppsbrott hindrade honom att infinna sig vid det möte han sjelf utsatt i Söderköping. Engelbrekts framgång hade emedlertid väckt Rådets och i synnerhet Prelaternas uppmärksamhet. De sågo den aristokratiska myndigheten på vägen att krossas, och att krossas på ett sätt, som, kanske för alltid, skulle göra den till intet; de fruktade mindre det tyranni som främlingar utöfvade i Riket, emedan dess tyngd endast träffade Allmogen, och det ökade deras välde i anseende till egna underhafvande[1].

  1. För dem som icke känna dessa tiders ekonomiska styrelse och Kammar-Verk torde en upplysning häruti icke synas öfverflödig. Konungens största och betydligaste inkomst bestod i Krono-godsen, hvaraf hans Fogdar uppburo räntorna. Af Krono-godsen kunde han bortgifva förläningar; men Länen voro icke ärftliga i de Nordiska Riken, såsom på