Riken kunde vinna af sin förening, och förutsågo att en rubbning i Margaretas stora plan skulle sätta oöfvervinnerliga
Frälsestånden af de hemman som tillhörde dem, och på samma satt som Krono-Bönderna behandlades kunde Frälset behandla sina Landtbönder. De få rättigheter som Konungen ännu ägde i anseende till dessa sednare, inkräktades efter hand, och i Sverige sträfvade Aristokratien i synnerhet efter att bringa Bönderna under ett lika slafveri som i Dannemark tryckt detta stånd ända intill sednare tider. Svenska Adeln i allmänhet behandlade likväl sina underhafvande med den mensklighet som öfverensstämde med dess verkliga fördelar; men det Katolska Presterskapet kände ingen billighet. Bland de få handlingar vi hafva qvar sedan medelåldren, finnes många sådana herdebref som utestängde ifrån Nattvarden och förkunnade bannlysning öfver dem hvilka ej innom en viss dag betalte sina utskylder till Presten och Kyrkan. Häraf följde också att det andeliga Frälsets jord merendels var sämst häfdad, och att de flesta ödeshemmanen tillhörde Kyrkorna och Klostren.
