Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/142

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 130 —

trettio fästen voro innom kort tid öfvervundne,[1] och Halland eröfradt.

Med de obehagligaste känslor hade Erik emedlertid emottagit underrättelsen om det som tilldragit sig i Sverige. Än harmades han öfver sina Embetsmän, som ådragit honom de nya svårigheter hvaruti han var invecklad, än ville han med våld åter insätta dem i sina beställningar, och tvinga Svenskarna till lydnad. Alla de olyckliga fälttåg han gjort emot Sleswig, hade icke kunnat öfvertyga honom att han alldrig

    innan han tog slottet i besittning. Han frälste äfven lifvet på flera Danska befälhafvare, som Allmogen ville döda; men eljest är det nog sannolikt att den allmänna förbittringen icke tillät att många öfvervundna utlänningar skonades.

  1. I anseende till de slott som eröfrades iakttog Engelbrekt merendels den principen, att i grund nedbryta de fästen som lågo in i landet; men att bibehålla dem som voro belägna nära gränsen, eller vid något vattendrag der en fiende kunde framkomma.