Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/149

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 137 —

skulle säkert vara tillstädes om hösten samma år. Han höll också denna gången sitt löfte, och det första som mötte honom var en svår klagoskrift af Allmogen öfver allt hvad den lidit under hans regering. Det föreföll honom likväl ännu svårare att ingå i deti föreslagna förlikningen, och han förbehöll sig att åtminstone få antaga Danskar eller Norrskar till Befälhafvare på Stockholms, Kalmars och Nyköpings slott[1]. Han utnämnde sedan Christer Nilsson (Wase) till Drots, och Carl Knutsson (Bonde) till Marsk[2],

  1. De öfriga punkter i denna förlikning, hvilka angingo de personer som blifvit fångne under Konungens krigståg, och antingen icke igenlöste eller tvungne att lösa sig sjelfva, afgjordes genom en Komitté af tolf personer, ifrån alla tre Rikena. Konungen urfäste sig att tillsätta Embetsmän efter lag, och inga skatter pålägga utan med Råds råde, Engelbrekt fick behålla Örebro, som han inlöst, och Puken fick en annan förläning under panträttighet, för en fordran som han hade hos Kronan.
  2. Drotset var ordförande i Rådet, och