Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/157

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 145 —

tillsattes efter Rådets förslag. Men den enskilta, ärelystnaden hindrade alla planer, hvartill fordrades en verkelig samfunds-anda; hvar och en sökte att upphöja sig öfver, de andra, och ett gemensamt hat till Engelbrekt var det enda som förenade dem.

Bland de personer af Svenska Adeln, som för sin födsel och sina rikedomar syntes mest berättigade att hoppas en framtida storhet, utmärkte sig Carl Knutsson. Hans ätt var en af de mest ansedda i Norden och ibland sina förfäder räknade han Konungar. Hans utseende var ädelt och manligt, hans lätthet att tala fick ett ökadt behag af hans starka och böjliga röst; resor och umgänge i de högre kretsarna hade gifvit honom de fina seder som försköna sammanlefnaden. För sin tid ägde han ovanliga kunskaper och saknade icke begrepp att använda dem; med ett ord: han ägde allt hvad som fordras att väcka mängdens beundran: och den prakt

Kalm. Un. Hist. Del. I.G