detta beslut, hade alltid låtsat att icke märka det. Men då han återkom ifrån Sverige, och på en Riksdag i Vordingborg yppade sin föresats, mötte honom ett fullkomligt afslag. Förgäfves åberopade han sina fyrti års omsorger för Nordens väl, förgäfves framställde han Margaretas exempel; Rådet svarade att det icke kunde ändra grundlagarna eller göra ett valrike ärftligt, och det enda han kunde erhålla var, att Bugislaus skulle få vara honom till biträde i regeringen, men utan rättighet till Kronan. Motsägelsen gjorde Erik missnöjd, och af harm eller infall for han i hemhet ifrån Dannemark. Hans bortresa väckte så mycket mera bekymmer, som ställningen i Sverige var bekant och man förutsåg att föreningen alldeles skulle brytas, om ett nytt Konunga-val anställdes under dessa gäsningar. Några af Rådet skyndade sig derföre efter Konungen, som i början låtsade att icke vilja komma tillbaka, men gjorde det likväl, sedan han
