Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 173 —
Preussen. Flera sammankomster höllos derföre till att upplifva och bekräfta föreningen; men Konungens beständiga frånvara och Marskens skicklighet gjorde dem alla onyttiga [1].
Sverige hade emedlertid icke vunnit genom sin nya regering; inga anstallter gjordes att befordra Rikets välmåga, och täta uppror ibland Allmogen bevisade att den var likaså olycklig som förut. Det är sannt att dessa uppror blefvo dämpade; men den blod som utgjöts dervid återställde icke lugnet, och missnöjet och partierna tilltogo. Den inkräcktning Carl Knutsson gjort af slotten ökade Konungens ovilja,
- ↑ Carl Knutsson var så säker om sitt partis öfverlägsenhet, att han vid Herredagen i Arboga 1438 låtsade ast vilja nedlägga sitt Embete, viss att hans makt skulle ökas då han syntes öfvertald att återtaga det. Han afgjorde nästan ensam Riksdags-besluten; och de svar, som å Nationens vägnar lemnades Konung Erik på hans fordringar, skedde efter Carls ingifvelse eller af honom.
