Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/185

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 173 —

Preussen. Flera sammankomster höllos derföre till att upplifva och bekräfta föreningen; men Konungens beständiga frånvara och Marskens skicklighet gjorde dem alla onyttiga[1].

Sverige hade emedlertid icke vunnit genom sin nya regering; inga anstallter gjordes att befordra Rikets välmåga, och täta uppror ibland Allmogen bevisade att den var likaså olycklig som förut. Det är sannt att dessa uppror blefvo dämpade; men den blod som utgjöts dervid återställde icke lugnet, och missnöjet och partierna tilltogo. Den inkräcktning Carl Knutsson gjort af slotten ökade Konungens ovilja,

  1. Carl Knutsson var så säker om sitt partis öfverlägsenhet, att han vid Herredagen i Arboga 1438 låtsade ast vilja nedlägga sitt Embete, viss att hans makt skulle ökas då han syntes öfvertald att återtaga det. Han afgjorde nästan ensam Riksdags-besluten; och de svar, som å Nationens vägnar lemnades Konung Erik på hans fordringar, skedde efter Carls ingifvelse eller af honom.