Gottland. Icke långt derefter anlände Konung Erik till Stäkeborg; han lät genast kungöra att han kommit att emottaga regeringen och förvalta den efter Kalmare dagtingan; han skickade kallelsebref till Carl Knutsson och Rådet. Det sednare lärer icke varit tillsammans, och den förre fann icke för tjenligt att infinna sig, antingen att han misstrodde den lejd som tillbjöds honom, eller att han visste de steg man redan i Dannemark tagit i anseende till Erik, och förutsåg att man i Sverige snart skulle följa samma efterdöme. Ändamålet var således att vinna tiden, och Kröpelin sökte förgäfves att afsluta en ny öfverenskommelse, eller att på ett möte, som Marsken omsider beviljade, uträtta något till sin Herres fördel. Allt hvad han kunde erhålla var ett stillestånd och ett löfte att Riksens Råd skulle i slutet af September infinna sig hos Konungen. Men då Erik, efter sin vanliga obetänksamhet, emedlertid reste tillbaka
