Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/215

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 203 —

sekler sedan Kalmare Unionen upphört. Han utgaf en stadslag i Dannemark och en stadga för Öen Låland. Han utsatte straff för sina Höfdingars öfvervåld och orättvisa, men sökte tillika att hålla folket till den lydnad det var skyldigt. Han inskränkte bruket af vapen och vårdade det allmänna lugnet. Till Svenska Bruksrörelsen sträckte han sin omsorg; Staden Bergen i Norrige, som blifvit förstörd af sjöröfvare, fick af honom nya och utvidgade privilegier; genom byte tillägnade han Danska Kronan Köpenhamn, som förut hörde under Biskopen af Roskild. Emot de andeliga visade han en utmärkt tillgifvenhet; deu frikostighet de erforo tyckes röja att han ville följa Margaretas system, och

    Svearnas lag. Under Magnus Eriksson hade man väl utgifvit en lag som var ämnad att blifva allmän, och nyttjades att döma efter; men den hade alldrig blifvit antagen af de andeliga, och var således icke gällande såsom Rikslag.