Dessa omständigheter torde i Sverige omsider hafva väckt något missnöje emot Konungen; men Svenska Adeln, likaså väl som den Danska, hade en större anledning att beklaga sig öfver det företräde som visades utlänningar. Vid kröningen i Dannemark buros Regalierna af Tyska Prinsar; andra Tyska ädlingar, isynnerhet Bäjrare, omgåfvo Monarken, och nästan allt hvad som skulle sökas borde ske genom dem. Vid Christoffers biläger lärer detta företräde mest varit synbart, emedan både de Danska och Svenska klagade deröfver inför Konungen sjelf, och föreställde honom att hans företrädare genom ett sådant uppförande gjort sig förhatlig. Men om Christoffer visat en kanske förlåtlig tillgifvenhet för sina landsmän, hvaribland utan tvifvel flera voro af hans barndoms vänner, visade han ock att han kunde uppoffra sina enskilta tycken för sina undersåtares kärlek. Han skiljde ifrån sig alla de främlingar som uppfyllt hans Hof, och
