Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/219

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 207 —

omgafs sedan icke af andra än infödda. Må hända skall detta drag synas ett af de skönaste i en Konungs historia. Det gifves få menniskor äfven i de mindre lysande kretsarna, som icke äga styrka att använda en del af sin tid och sitt öfverflöd för att bidraga till sina underhafvandes sällhet, för att lindra de olyckligas behof; men dömme hvar och en efter sin egen känsla, om en sådan uppoffring kan jemföras med den att försaka hvad man älskar, eller blott hvad man blifvit van vid. Ju mer denna fordran kunde anses som ett prof af den afund för hvilken Nordens bebyggare alltid blifvit beskyllade, ju mer blir det en förtjenst hos Regenten, som hellre qväfde sina egna böjelser än trotsade sina undersåtares. Utan tvifvel hafva alldrig ärestoder blifvit uppreste för uppfyllandet af sådane pligter, men visserligen äro de pligter svårast att uppfylla, som icke belönas af rykte och namnkunnighet.