Sedan det lyckats för Carl att bryta föreningen, yppades snart de fördelar Aristokratien kunde vinna genom täta ombyten af Konungar. De utvägar som ännu återstodo, att genom varsamhet och ett noga uppfyllande af sina löften bibehålla Svenska Kronan, nyttjades hvarken af Christiern eller Johan. De missbruk och den orättvisa som utöfvades under Danska Konungarnas beskydd, och ofta i deras namn, hade äfven uppretat Svenska menigheten emot deras välde, så att det svårligen kunde mer befästas. Christiern den andre vågade sista försöket. Värdig det tillnamn som i häfderna oupphörligt skall brännmärka hans rykte, ville han genom mord stadga den Thron på hvilken hans förfäder vacklat, och med besoldade bödlar försvara det edsbrott för hvilket hans fädernesland ryste; men hämden störtade tyrannen innan han hunnit skörda frukten af sin grymhet, och Kalmare Förening blef en skräck för Svenskar, emedan den återkallade ett af de rysligaste uppträden Norden ännu sett.
Om Erik med rättvisa afhulpit de klagomål som inkommo för hans Thron; om han hindrat eller straffat sina fogdars grymhet, skulle Engelbrekt icke haft
