räknade ibland Carl Knutssons förtjenster de fruktbara år, som inträffat under hans Riksförestånderskap, och med lika skäl trodde man sig vara honom förbunden för ett efterlängtadt regn, som föll den dagen han kom öfver ifrån Finland, sedan en långvarig torrka åter hotat att förordsaka en svår missväxt. Spådomar och uppenbarelser, som under detta tidehvarfvet sällan felade att anses för guddomliga, stärkte ännu mer den allmänna öfvertygelsen, och Priorinnan i Kalmar förmanade Carl, ganska andäktigt, att icke sätta sig emot Försynen, som säkert beslutit att gifva honom en Krona, emedan en gudfruktig man i sömnen haft en uppenbarelse derom. Det är icke otroligt att någon person, som stått i rop för sin gudaktighet, kunnat drömma om en sådan händelse, äfven under Christoffers regering; men man skulle alltför mycket misskänna Carl Knutssons politik, om man tviflade att hans vänner förvandlat
