lyckan hade ännu icke alldeles öfvergifvit Carl; hon hade genom slägtskap förenat honom med Thord Carlsson (Bonde), den störste hjelte i Norden på sin tid, och tillgifven sin Konung, för hvars thron hans arm var ett värn, för hvars fiender hans namn var en förskräckelse.
eller lockades på sotsängen, att gifva borrt största delen af sin egendom ifrån sina egna barn. Lagarna, och äfven Påfveliga stadgar, hade väl sökt att inskränka denna gåfvorätt inom vissa gränsor, men detta oaktat skedde beständiga missbruk. — Man känner nu icke fullkomligt de grunder, hvarefter Carls reduktion skulle ske, men efter all anledning var det blott att återtaga en del af de egendomar som presterskapet olagligt tillskansat sig; icke heller vet man med säkerhet om dessa egendomar skulle indragas till Kronan eller återställas sina rätta ägare; man vet blott att företaget icke hade någon framgång i anseende till de andeligas motstånd.
