Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 37 —
emedan Carl sällan bortskänkte dem utan till sina smickrare; och med mera billig harm sågo de att han riktade sig sjelf af de beskattningar som tryckte Riket. Carl fann sig beständigt omgifven af trolösa, men vågade icke att straffa dem. Hans begär att hämnas, eller att hopsamla penningar, förledde honom ännu att anställa en Räffst öfver de egendomar, som genom olagliga testamenten kommit i presterskapets händer; och detta företag borde öka bitterheten hos ett stånd, hvars hufvudmän förut hatade honom. Mera retade än förskräckte af den hotande räffsten, skickade de andeliga en deputation till Konungen, att afråda honom ifrån verkställandet af sitt förslag, och då denna bortvistes, författade de en protest deremot[1]. Men
- ↑ Roms betjenter hade öfvertygat allmänheten, att Himmelriket alldrig kunde förtjenas säkrare än genom gåfvor till kyrkor och kloster. Detta hade den följden, att många föräldrar skrämdes
