de summor de försträckt; men hvilka likväl, efter förbindelsen, borde betalas innan panten återlemnades. Med Danska Rådets bifall upphäfde Christjern denna öfverenskommelse, och tog tillbaka egendomarne utan betalning, påstående att deras afkastning redan mångfaldigt ersatt en lånsumma, på hvilken ingen ränta var tillåten. Carl kunde likväl icke draga någon fördel af missnöjet i Dannemark, emedan han måste använda hela sin uppmärksamhet emot sina inhemska fiender, och en ibland dessa öfverträffade alla de andra, så väl i begäret att skada, som i vaksamhet att uppsnappa tillfället dertill och konsten att dölja sitt begär: denne fiende var Ärkebiskopen Jöns Bengtsson. Härstammande från en person som Carl Knutsson på det högsta förolämpat, hade han likasom ärft sitt hat mot denne Konung, hvars nära anförvant han var[1].
- ↑ Han var dotterson af Drotset Christer Nilsson, hvars oenighet med Carl
