hvarur Kalmare förening betracktades, uppkommo således de olika omdömen, som borde fällas deröfver, och dessa omdömen kunde icke undgå att ofta röja inflytelsen af de enskilta oenigheter som förbittrade sinnena, af de enskilta afsigter, som satte passionerna i rörelse.
Christjern hade icke försummat några medel att upplifva den Nordiska föreningen, under de sednare årens hvälfningar. Icke långt efter Jöns Bengtssons återkomst (1466) hölls ett möte i Jönköping, der Rikenas gamla öfverenskommelser förnyades. Ett annat, som skedde i Halmstad (1468), hade samma ändamål. Men vid båda dessa tillfällen uppsköts det slutliga afgörandet till en annan sammankomst, hvilken då utsattes, men hvilken Carls vänner hindrade att verkställas, emedan de sågo att de ingen ting kunde vinna dervid, och de vilkor som, å Danska sidan, lades till grund för underhandlingarna vid mötet i Halmstad voro: att Ivar Axelsson
