anlaggd en kafvelbro, hvilken under striden var lemnad alldeles utan bevakning.
Sturen hade den föregående aftonen ankommit till Jerfva, och låtit sitt folk använda natten att tillreda sina vapen. Innan uppbrottet skedde förrättades mässa och skriftermål, och härens andakt eller svärmeri var så starkt, att den icke allenast vid Gudstjensten trodde sig se en blodsdroppa falla ifrån Crucifixet i Kalken, utan ock, under påföljande strid, tyckte att ett brinnande svärd sväfvade öfver hufvudet på de Svenska, och sänkte sig hvar gång de samlades för att rycka emot sina fiender. Riksföreståndaren marcherade med större delen af hären rätt fram till Danska lagret, men Nils Sture, med en del deraf, tog en omväg genom skogen, för att angripa fienden på sidan.
Med ett korrt tal uppmuntrar Sten Sture sina soldater och frågar dem om de vilja dela lika faror med honom, om de
