angripa den här som stod vid St. Clara, och de Danske, som genom denna vändning trodde sig alldeles kunna förstöra sina fiender, hvilka nu tycktes vara obetäckte, öfvergåfvo till större delen sitt läger och förföljde dem med hela sin styrka. Svenskarna, som ifrån början önskat at råka Danska hären på fältet, finna nu denna önskan uppfylld. De friska troppar som anföras af Nils Sture, skynda att deltaga i striden, och deras tröttnande landsmän känna ett nytt mod, som återställer deras förra krafter. Segren är icke länge tvekande: femhundrade af Christjerns soldater stupa, de öfrige fly och samlas för ett ögonblick kring hufvud-baneret på höjden, derifrån de likväl vika vid första anfallet. Men nu möter dem ett nytt hinder i den afsågade bron, som brister under dem; trängseln ökar förvirringen, många falla för de segrandes svärd, niohundrade omkomma i vattnet, och bland ett lika antal, som måste ge sig fånget,
