Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/363

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 125 —

befinna sig flere af Dannemarks högre Embetsmän.[1]

Efter detta nederlag skyndade Christjern att återvända till Dannemark, men hotades ännu under vägen att lida skeppsbrott. Riksföreståndaren begagnade sig af sin seger, och innan vintrens slut voro alla Svenska fästen i hans våld. Men det var icke nog för Sten Sture att vara hjelte, hans namn får en ännu större glans af hans omsorger för Sveriges inre lugn. Om vi

  1. Brunkebergs slag skedde d. 11 Oktober 1471. Stockholms innevånare i allmänhet hade tillfälle att vara åskådare deraf, men deribland nämnes isynnerhet Sten Stures Gemål, Ingeborg Tott, som den dagen låtit uppkalla på Slottet alla Stadens fattiga för att utdela almosor till dem. Brunkeberg var denna tiden en ganska hög kulle, och de Danska hade så många fördelar på sin sida, att de sjelfva ansågo sitt nederlag för onaturligt, och trodde att Svenska Kanslern, Ryting, genom trollkonster varit orsaken dertill.