Grefskaperna Holstein och Stormarn till Hertigdöme, och förenade dermed Ditmarsen, som icke tillhörde Christjern, och beboddes af ett folk hvilket icke trodde sig kunna
en konstlad ödmjukhet, icke visade mindre fåfänga än vid andra tillfällen. Vid denna färd voro de Furstelige Pilgrimerne svartklädda, och i stället för den staf, som vanligen bars vid Valfarter, hade de hvita stafvar broderade på sina kläder. Med all den prakt som tidehvarfvet kände blef han emottagen af flera Prinsar, genom hvilkas länder han for. Hertiginnan af Österrike, med sin svit, mötte honom i förgyllda vagnar. Hertigen af Mejland skickade emot honom 400 hvitklädda gossar, af hvilka hvar och en bar i handen en liten fana, på hvars ena sida var måladt Konungens vapen, och på den andra Hertigens. Intåget i Mejland skedde under Presternas sång och ringning med klockorna, gatorna voro beströdda med blomster, och kostbara tapeter prydde husen. Äfven Konungar emottogo denna tiden skänker af penningar, och Christjern fick af Hertigen 4000
