Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/379

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 141 —

ofta att afdöma de tvister som uppkommit emellan andra Regenter. Om han sökte att inkräkta länder var det likväl icke för att der utöfva en despotisk makt; hans enskilta myndighet i Dannemark var ganska inskränkt, och det synes icke att han sökt bryta de förbindelser han hade gifvit innan han besteg Thronen. Men han förstod äfven att försvara sitt anseende då man ville kränka hans rättigheter[1], och härigenom uppkom hans oenighet med Jöns Bengtsson, som gjorde att han förlorade Svenska Kronan. Samma

  1. Holsteinska Adeln hade gjort ett förbund sins emellan, som berättigade hvar och en af ståndet till understöd af alla de andra, så snart han trodde sig hafva skäl att klaga. Under detta beskydd kunde de största våldsamheter begås, och det är bekant att ännu denna tiden funnos i Tyskland adeliga slott, som icke voro annat än röfvarenästen, emedan deras ägare plundrade Köpman och andra resande. Christjern, underrättad om detta förbund, lät hämta sjelfva hufvud-skriften, och sedan